Jag sov knappt något i natt heller, jag blir tokig. Tanken på att stiga upp och gå till jobb var skrämmande, men jag bestämde mig för att göra det. Dit kom jag (mycket tack vare skjutsen av söta A ) och in på golvet och börja arbeta gjorde jag också. Sjukt förvirrande, läskigt och ångestfyllt på en gång. Jag klarade två timmar av fyra innan panikångesten ifann sig. Först såg jag det som ett stort misslyckande men försöker nu vända på det istället. Jag tog mig dit, jag jobbade två timmar i sträck och jag skötte min arbetsuppgifter bra. Man får helt enkelt lära sig att vara glad för det lilla.
Om en timme ska min kära karl få dispans från mig & hemmet och sticka bort till krogen och kolla fotboll och dricka en och annan öl. Själv ska jag cykla bort till svärmor och hjälpa henne med datorn. Vi får väl se hur det går. När jag är klar där tänker jag bara cykla hem och mysa ner mig i soffan, den saken är då säker.
Imorgon står en ny läkartid på schemat och även starten av terapin. Lite läskigt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar