Det är såhär det är helt enkelt

Hur morgondagen kommer vara återstår att se, det lämnar jag till imorgon. Det tjänar absolut ingenting till att redan nu börja grubbla på vilken/vilka känslor som eventuellt infinner sig imorgon. Går det att ta sig iväg kommer jag bli mäkta stolt över mig själv! Skulle det gå åt pipan får det helt enkelt vara så. Jag är bara mänsklig! Och ska man vända på det och göra det till något positivt så kan man ju istället säga att jag har nått enda hit. Jag har orkat "gå vidare", jag har tagit emot hjälp och jag har kommit en jäkla bra bit på väg. Men vem är det egentligen som har sagt att det där slutskedet ska gå på ett kick eller vara lätt att genomföra.

Nu skriker min kropp efter sömn.

Godnatt