Har precis kommit hem från mina fina dotters grav. Idag var det tungt, det är så obegripligt. Hon var så fin, så färdig, så efterlängtad, så älskad. Jag saknar henne varje minut, dygnet runt. Jag skulle ge allt för att få se hennes ögon, hennes första leende, få höra henne skrika. Jag skulle vilja ha henne i min famn nu och aldrig släppa henne. Jag älskar henne så högt så det inte finns ord.
När de här stunderna infinner sig så känns det som saknaden ska krama sönder ens hjärta, det gör så ont.
Men det är viktigt att tillåta sig att ha dom här stunderna också. Oftast så mår man mycket bättre efteråt.
Jag hoppas på det för ikväll ska vi till Johans kompis på 30års-fest. Jag hoppas jag kan få känna mig fin, glad och finna ro.
3 kommentarer:
<3 Darling, hoppas du får en bra kväll!
/Merre
Finaste tova!Livet är så himla orättvist i bland och det är klart att man måste få sakna!
Puss&Kram till er!
blir så rörd av att se denna bild, verkligen jätte fin! varför är världen så grym. Tack för ikväll, måste ses snart igen! Många kramar!
Skicka en kommentar